Morgon och en smula förvirrad, jobbade igår och jobbar ikväll. Förhoppningsvis inget regn idag, det var spöregn igår så vi fick bryta. Det här jobbet är som informatör för Colour of love, säkert sex och såna saker alltså. Egentligen är jag för pryd men jag gör det i alla fall, det är kul och utmanade men jag gillar skolinformationerna mer. Att prata om heteronormen och fördomar är mer min grej än att prata om slemhinnor, men arbetet är lika viktigt, det är ju bara en fråga vad man föredrar.
Ett av de uppdragen jag eventuellt hade för hösten stöp häromdagen, vilket är en lite lätt katastrof. Det här uppdraget var ett återkommande undervisningsuppdrag på en skola och skulle finansiera vissa delar av mitt liv. Utan det här uppdraget så står jag nu lite handfallen, det positiva är såklart att jag kommer stressa mindre eftersom det hade vart en stressande punkt. Jag ska plugga 150% den här terminen och jobba med en hel del projekt, men det svider. De andra uppdragen börjar gå i gång så smått, bokar in möten och skickar mail och börjar jobba igen, försöker ha en lugn start på det hela och inte bara riva igång allt. Har bokat in en queervisning på Östergötlands Länsmuseum som jag håller på att sammanställa underlaget för och har en på Norrköpings Konstmuseum under kulturnatten. Queervisningarna är ett av de roligaste uppdragen jag haft tror jag, det är verkligen min grej och det här var något jag hamnade i av en slump och jag har verkligen funnit min nisch. Innan jag började i Norrköping hade jag inte riktigt kännt att Muséevärlden riktigt var min grej, jag har jobbat med media sen jag var 16, men nu känns det som att jag kan göra båda. Det är ju i grund och botten en fråga om balans, jag skriver inte om muséernas verksamhet i tidningen. Men jag måste säga att jag håller med Gunilla Brodej som skriver i Expressen om att vi inte behöver fler recensenter som sitter i institutionernas knä. Det är ett problem där, för när man jobbar med sånt här så är det lätt att man lär känna personal och det känns svårt att skriva om saker på ett bra sätt. Har som tur är lyckats undvika allt för mycket problem med detta, tack vare min tid på Västerviks-Tidningen och den etik Linda slagit in i skallen på mig. Men tanken ligger alltid i bakhuvudet, vilket jag tror är ett måste i den här branschen, för vi vill verkligen inte ha mer skribenter som går andras ärenden.