Funderingar runt bristen på kultursnobbar i allmänhet, kulturbögar i synnerhet och dessa förbannade Kepplar

Det började med Vilskas blogginlägg och gick vidare till följande ordväxling på facebook.


Jag

Vilska föresten, läs Kafkas Processen, den är faktiskt bra. Det finns för övrigt för få svart-polo-och-basker-försedda-rödvinsdrickande-i-svart-vaxsduks-anteckningsningsbok-skrivande-hornbåge-glasögon-försedda-poeter i världen, jag börjar tro att jag är den enda.

Vilska
Ja, jag kanske ska ge den ett försök. Haha, jag fruktar att du har rätt…:)


Jag
Den är lite seg men har sina poänger. Tror du jag kan hamna på FNs lista över utrotningshotade arter?

Vilska
varför inte ge det ett försök liksom?

Jag
tror du man kan få ekonomist bistånd och få ingå i avelsförsök då? (jag borde nog skriva en dikt om det här).

Det det handlar om är alltså kulturnörden, den klassiska poeten, elitisten, you name it. Jag har hållit på med poetry slam och estrad poesi i nästan två år nu och detta är vad jag har märkt.

Poeter har dreads och palestina sjal
Poeter rör sig som hiphopare, pratar som hiphopare och har i vissa fall samma intellekt som en hiphopare (och samma kvinnosyn).
Poeter pratar väldigt mycket skit om varandra (ehm, precis som jag gör nu)

På SM i Poetry Slam var det endast jag och en till med Tygkasse och stuprör, men han var i färg. Resten var Hiphopare eller olika former av bohemer (den tråkiga sortens bohemer, som inte kan skilja på rödvin och HB)
Och vart jag än vänder mig om i kulturlivet är det samma sak, kulturvetarprogramet fylls av folk som faktiskt anser att man kan spela fotboll och anse sig vara kulturell, folk går på vernissage i foppatofflor och folk äger inte ens en svart polo. Vart finns ni andra svart-polo-och-basker-försedda-rödvinsdrickande-i-svart-vaxsduks-anteckningsningsbok-skrivande-hornbåge-glasögon-försedda-poeter? Som jag sa till Vilska, jag borde sättas i en bur på Noaks Ark och ingå i ett avelsförsök för att få fram nya avkommor. Jag vet att jag pratar om en stereotyp och att jag är ohälsosamt förtjust i bohemmyten (franskt 20-tal, Kreutzberg i Berlin, söder unt so weiter, inte bohemerna som röker på och klär sig i blommiga klänningar och ser poesin som en ursäkt för att skaffa sig ett jobb)

Sen tvåan på gymnasiet så klär jag min endast i svarta kläder (ofta tighta jeans och en kofta) stora delar av året bär jag min basker med stolthet och jag har till och med en tygkasse med texten Jag är obegripligt intellektuell (köpt på pocketshop). Och jag känner mig ensam, folk trippar förbi i sina färgglada kreationer och verkar inte förstå. Kultur är en livsstil, ett val och ett ställningstagande. Ett ställningstagande mot anti-intellektuella samhällsfragment (läs: sport), jag har ingenting emot populärkultur som sådan man blir rädd när jag möter människor vars intellektuella bildning består av Teenage Mutant Ninja Turtels och schlagerhistorik.

För att återgå till vad jag faktiskt skulle skriva om, jag saknar de andra kulturnördarna. När jag började kulturvetenskap blev jag besviken, när jag är på museum så ser jag om jag har tur kulturtanter i Gudrun Sjödén. Jag saknar den här stilen, och när jag såg mitt ”ex” gå genom stan igår så slog det mig mer. Varje gång jag ser honom så fryser hela min värld, dels för hur han sårade mig men även för hur han var, han är en värre snobb än vad jag är.

?
Detta får i sin tur in mig på Manifestdebatten, även om jag inte håller med om allt i manifestet så säger jag bara: äntligen. Någon som tar ställning, någon som förklarar deckarens död och tar ställning. Att då publicera ett motmanifest som i princip innehåller nada och försvarar typ allt är helt meningslöst. det är ingen åsikt, det är utslättande och att säga att all litteratur är bra. Nej, all litteratur är inte bra, det finns bra och det finns dålig. Och det är ok att säga att Camilla Läckberg är dålig, på samma sätt som det är ok (inte för mig, och kulturvetare eller andra kulturella, Läckberg är som fotboll) bara man kan försvara det. Kultur handlar om att argumentera, resonera och kommunicera, det värsta jag vet är när folk inte har en åsikt och gör en grej av det. Världen behöver inte fler snikna Kepplar som inte kan erkänna att de skriver för pengarna, visst skriv en deckare. Skriv två, skriv tusen deckare, det verkar finnas proletärer och medelklass familjer som anser att Sommarkrysset är kultur nog för att läsa eländet. Men kom inte och säg att ni gör det för att ni gillar spänning och film, säg att ni vill ha en egen jävla pengabinge att bada i. Jag är allergisk mot hyckleri, framförallt när det kommer från vuxna människor, stå för vad ni gör era snikna jävlar. Jag vill också bli rik och har funderat på att skriva en deckare för det krävs ju tydligen inte så mycket för det, men snälla. Säg att ni gör det för pengarna, snälla.

Vart var ju nu? Jo just det, bristen på kulturnördar, eller vi drar det ett steg till. Kulturbögar. Även om jag ser mig själv som en ny version av Roger Willson så är problemet det att det är Roger, Johan Hilton, Stefan Ingvarsson och jag! Och det är väl ungefär 10 år mellan mig och dem, det är nedslående. Så inte nog med att jag är ensam, jag är ensam i en hel generation. Ensam och bitter, jag skulle vilja se någon annan, men alla jag ser bara dansar till Magnus Carlsson och har inte hört talas om varken Oscar Wilde eller Nils von Dardel. I de blindas rike är den enögde kung, men frågan är om inte oden hade rätt i att visheten är lika mycket en börda som en gåva.