”Where have all the  god en gone and where are the gods” Sjunger Bonnie Tyler i I Need a hero och det är ju inte så att man undrar. Jag har väldigt lite till övers för Göran Hägglund men frågan är egentligen om Jimmie Åkesson är värre. Förutom att han faktiskt står för sitt hat mot andra människor och hans brist på historiekunskaper (det existerar ingenting som ”svenska traditioner” alla traditioner är inspirerade av varandra och ska vi vara såna så skulle vi ha båtgravar och skriva med runor) så är detta ett lågvattenmärke som får mig att gå under på riktigt. När visade man sist en Tjeckisk operett på tv sist? Det är bara sport och det är fasta åsikt att jag tror man får mer perpektiv på livet av en Tjeckisk operett än av att se på folk som slår på varandra med klubbor och kallar det ”bra för individen” (läs: så fostrar vi pojkar att bli män”).

Åkesson sysslar endast med populism och ingenting annat, han bygger hela sin retorik på fördomar. Men det värsta är ändå detta tjat om familj, det är det mest kränkande av allt. Jag är uppvuxen i kärnfamilj med ”svenska traditioner” och två gifta föräldrar och det har inte gjort mig lyckligare än någon annan, men värst är ändå att bestäma vem som är en familj. Vad säger två kvinnor med barn inte är familj? När jag hör någon prata om att värna familjen så vill jag bara skrika, för familjen har beslagtagits och blivit något smutsigt i mina ögon. För när det bara är vissa som får vara med och leka så är det bara så dumt att mina sysslingar som är 5 och 1 år gamla skulle förstå det, att stjäla ett begrepp och säga att visa inte får vara en familj på grund av deras kärlek är inte att värna, det är att spjärna emot.

Nu ska jag återgå till att läsa Blooms ”Den västerlänska kanon” i min sekelskiftes lägenhet med konst på väggarna och sen ska jag gå och avsluta en HBT Filmfestival jag  jobbat med hela helgen, på ett skattefinansierat kulturhus med stöd av kommunen, och se om jag inte kan värva några ungdomar till min Queermafia som ska ta över världen, för det är ju sånt vi gör, vi står utanför ”verklighetens folk”.