Jag har rätt ofta påstått att jag har selektivt minne, men på senare tid har jag blivit varse det ordentligt. Ett för mig helt klart minne av ett avslut på en relation var inte så som jag mindes det, istället så hade jag mer med det att göra än vad jag mindes. Det är läskigt hur hjärnan får oss att minnas saker på ett helt annat sätt än hur det egentligen gick till. För mig så har det inneburit en illusion jag gått runt med i 3½ års tid. Ganska skrämmande. Nu så har jag spräckt min illusion rätt ordentligt, då jag i ett jobb sammanhang träffade den karln igen. Att inse att han inte förändras en milimeter, han är fortfarande lika infatil som då, fortfarande lika stängd och feg. Jag säger som i 10 orsaker att hata dig (med en viss modifikation) ”I put him in my spankbank and move on”. Om vi nu ska vara lite seriösa, det är viktigt att konfrontera och ta konflikter, lösa problemet. Det är det enda sättet att gå vidare i livet, att släppa ut alla gamla spöken i ljuset.