Jag har funderat på det här med etnicitet och ursprung på sistonde. På ytan så verkar det rätt enkelt. Jag är född och uppvuxen i en stad i småland, har ett helsvenskt ursprung så långt bakåt man letar. Jag är den formen av svensk som Sverige demokraterna älskar (om vi nu bortser från vissa andra felaktigheter som att jag är reumatisk, astmatisk och allergisk mot värme, vänsterhänt, och just det…bög). Men det är lite mer komplicerat än så. Västervik ligger på gränsen till Östergötland och tillhör egentligen bara Småland geografiskt. Eftersom att jag har väldigt svårt för stan efter min uppväxt så har jag väldigt svårt att identifiera mig med den och med Småland. Dessutom så pratar jag mer östgötska (när jag flyttade till Linköping så trodde folk att jag var född här) och dialekten i Kalmarlän är verkligen inte vacker. Jag känner mig mer hemma i Östergötland och för mig är Linköping min hemstad (vilket inte innebär att jag tänker bo här förevigt) det var här jag blev människa. Så är jag då östgöte? Är det verkligen så enkelt att vi kan bestäma vår egen identitet? Kan vi bestäma vem vi är? Varför är det så viktigt överhuvudtaget? Min pappa vill inte kalla sig för småläning för att hans personernummer inte innehåller 29 (koden för kalmarlän för de som är födda före 1990 är 28-30, de två sista siffrorna i den individuella delen av ett personnummer) trots att han bara bodde i Uppland i två veckor. Under hela sin uppväxt fick han sen höra det när han skulle ange sitt personnummer.
Är vårt ursprung verkligen viktigt? Bodil Malmsten har sagt att hon vill ha ett blankt pass, utan landet angivet. Jag tycker det finns något fint med det. Nu är jag egentligen för öppna gränser, jag gillar inte nationella identiteter eller kulturella diton heller för den delen.
Trots detta är jag sjukt avundsjuka på mina vänner med andra etniciteter. De som är uppvuxna i Sverige men har en annan kultur, ett annat språk i sin närhet. Jag vet inte om det beror på min bitterhet över mina dåliga språkkunskaper, mitt utseende eller vad som helst annars men bitter är jag.