Det började med att jag läste en krönika av Simon Bank i Aftonbladet. Vilket ledde till en diskussion mellan mig, Elizabet och Johan där jag lovade ett inlägg om frågan. Jag vill börja med att kontrastera Banks krönika mot den här texten från Hockeysverige. Kommentarer överflödiga, eller?
Varför är det så viktigt? Jo, det handlar om identitfierande. Om att känna sig accepterad, att vara en del av nåt. När jag växte upp så kände jag mig ensammast i hela världen, det var ju faktiskt ingen annan som förstod mig överhuvudtaget. Det var ju bara jag som var sån här ju. Jag tror på vikten av förebilder för att kunna acceptera sig själv. Och ja, jag tycker att har man man makt eller är känd så har man också ett ansvar. Ett ansvar för de som ser upp till en. Med mitt jobb så kommer en viss makt. Jag står framför skolklasser och talar om jämlikhet, skriver i tidningen om vad som är bra kultur och står på en scen. Jag har en del makt och kan påverka, med makt kommer ansvar. Därför är det viktigt för mig att vara en förebild, den förebild jag saknade när jag växte upp.
Men alla unga osäkra homosexuella killar läser inte tidningen eller går på teater, de kanske spelar fotboll. De ser bara homosexuella killar som jobbar inom kultur och nöjes branschen, där homosexualiteten inte är ett problem. De, och omgivningen, får en stereotyp bild av den homosexuella mannen. Den bilden gör mer skada, för det är här fördomarna om att ”alla” bögar är fjollor uppstår.
I Pjäsen som Simon Bank refererar till, som även jag har sett, så tas frågan upp om vad som skulle ha hänt om Zlatan var bög, eftersom att alla fotbollskillar gillar Zlatan. Låt oss leka med tanken en stund, vad hade hänt om Zlatan hade vart bög? Zlatan är maskulin och bufflig, inte fjollig som Beckham, han är dessutom invandrare från en kultur där homosexualitet inte är ok. Om Zlatan hade vart bög och stått för det så hade han sänt ut en signal till alla fotbollskillar där ute att det är ok att ligga med killar och gilla fotboll. Du behöver inte gilla rosa, schlager och rosé, du kan lika gärna lika gilla hårdrock, öl och alsvenskan.Det vi behöver är en bredare bild av vad en bög är, en bild som visar på den dynamiska verklighet som det egentligen är. Att vara bög är inte samma sak som att vara fjolla (diskussionen om straight-acting kulturen tar vi en annan gång).
När jag för några år sen skrev en artikel om manligt skönhetsideal för Västerviks-Tidningen så pratade jag med en tränare på VFF, att det skulle finnas en kult inom fotbollen förnekande han konstant. I samma veva så pratade jag med en kille som var ihop med en kille som spelade i Allsvenskan, den killen kunde inte vara öppen och ta med sin pojkvän på matcher och liknande. Jag kan inte låta bli att tänka tanken, hade det vart lättare om Zlatan hade vart bög?