Jag vet det, och ska försöka skärpa mig. Men nu har jag jobbat så extremt mycket att bloggandet inte blivit prioriterat. I helgen som varit har jag spelat två föreställningar av Leken i Kärleken, väldigt roligt men också väldigt slitigt. Förutom det så har jag jobbat med två stora artiklar som jag ska lämna snart. Det har tagit mycket av min tid, men det är väldigt kul. Samtidigt så håller jag alltså på med min uppsats, läser en skrivarkurs och försöker få ordning på mitt eget liv, det är rätt slitande det med faktiskt. Och i allt detta så måste jag prioritera det som ger pengar och bloggen ger ju inga intäkter dessvärre så jag jobbar mest och bloggar mindre.
Semestern är i alla fall över nu och så även sommaren. Nu är det höst och det är min favoritårstid. Hösten innebär fina färger på löven och en viss energi, med jobb som är roligt och mer vardag igen. Jag har aldrig gillat våren, det är för ljust och fluffigt. Hösten är mörker, det passar mig bättre. På hösten är det mer accepterat att sitta inne också, det gillar jag. Jag har accepterat att jag inte är en sådan människa som gillar att vara utomhus. Jag har inget emot att promenera utomhus, men hela den här vara utomhus grejen funkar inte riktigt för mig. På hösten får man vara inomhus, man får ha halsduk och mössa och man får gnälla på vädret. På våren så verkar alla bli galna i att vara ute och de jagar soltimmar och inte får man gnälla då inte. Om jag bara får gnälla på saker så kan jag nöja mig med rätt mycket faktiskt. Jag förstår inte alla dessa som är emot gnäll, gnäll är mitt sätt att umgås. Det får man göra på hösten. På våren är alla så förbannat käcka så att man blir arg. Näe mer gnäll och mer höst säger, men det kunde ha varit lite varmare.