En av mina stora förebilder och vänner heter Kerstin Björsson, som vi under min studietid kallade för Super-Kerstin (tex när hon skrev en D-uppsats och en B-uppsats på samma termin). Kerstin driver bland annat plattformen Tankekraftverk och skrev för ett tag sedan ett inlägg som etsat sig fast hos mig. Konsten att göra så gott man kan, just nu, och nöja sig med det. Jag är för ett hållbart samhälle där vi har hållbara förväntningar på oss själva och på andra. Det Kerstin skriver om, och som även skådespelerskan Magdalena in de Betou pratat om i en intervju, är vikten av att känna, jag gjorde så gott jag kunde. Även om jag själv vet att jag alltid kan bättre, så är det viktigast vad jag kan prestera just nu. Vad är min dagsform, vad händer omkring mig? Det är saker som påverkar oss och andra och vår prestation. Om vi skulle gå in för att prestera 100% i allt vi gör skapar vi för stora och ohanterliga förväntningar på oss själva.
Ett exempel: Nu i helgen har jag genomfört kanske 30 guidningar på Ekenäs slott, jag vet hur bra jag är och vad en lyckad vandring. Men när jag genomför den 30:e och glömmer ord och säger fel på saker, så vet jag att det beror på att jag trött och har genomfört samma sorts guidning ett antal gånger redan. Jag gör så gott jag kan, jag kan nöja mig med det. Jag förväntar mig inte att jag ska prestera det bästa jag kan. Även min sista guidning kom en i gruppen fram och tackade, det är ett bevis på att jag har gjort mitt jobb väl. Jag presterade det bästa jag kunde just då, inte på min toppnivå. Inom teatern pratar man om att publiken inte vet vad som ska hända, det vet endast vi på scenen, om det blir på ett annat sätt än vad det är tänkt så märker inte publiken det. Det är mitt ingångsvärde, att publiken inte ska märka. Så länge publiken är nöjd och har överseende med mina brister är det lugnt. För jag har brister, jag snubblar ibland på ord eller glömmer bort vad jag ska säga, men räddar upp det. Det är det viktiga, the show must go on.
Jag önskar att alla fick lyssna på Kerstin och hennes klokskaper och jag önskar att alla kunde ha realistiska förväntningar på sig själv och andra i yrkeslivet, för att hålla. Jag väljer att vara transparent med detta för att jag vill lyfta det här perspektivet mer, vi måste nöja oss med att vi gör så gott vi kan just här och nu. I mitt företagande är transparens ett värdeord, jag står för att vara öppen med sina känslor och att vara sin person, samtidigt som du är professionell och levererar så gott du kan. Vi kan inte ha ett samhälle där vi är känslolösa på jobbet och inte får göra fel eller ha en dålig dag, det är ett samhälle som inte är hållbart. Med ärlighet och ödmjukhet inför varandra kommer vi långt. Detta sagt av en person med stark arbetsmoral som stått på scen med 40-graders feber och halsfluss, eftersom jag på 20 år har ställt in gig lika många gånger som det finns fingrar på min vänster hand. The show must go on, men utan att vi sliter ut oss på vägen.
Lås oss fortsätta jobba tillsammans för ett hållbart samhälle, gör så gott du kan, det räcker.