Jag är i Portugal på semester och bor på ett så kallat Guesthouse specifikt för homosexuella män. Någon kanske jag skriver något längre om att vara på ett ställe som är tryggt och där du är normen, och om varför vi måste prata om maskuliniteter i plural och om de heterosexuella män som inte känner sig hemma i den maskulinitet de förväntas vara i. Om R. W. Connell, Kalle Berglund och Sara Ahmed. Om varför vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt och förstå att alla män inte känner igen sig i att män har makt, eftersom de befinner sig i en utsatthet samtidigt som de har handlingsutrymme. Om varför det behövs utrymmen där du får ta plats, men också om vilka grupper som förväntas kunna ta plats jämt och varför mansnormen är så trång. Se det här som en aptitretare, och tjata gärna på mig att skriva detta.
Men just nu så fokuserar jag mig på återhämtning, att samla energi inför en spännande vår, och inför att jag fyller 25 för sjätte gången imorgon. Kanske jag skriver en länge text om min åldersnoja också.
Stället jag stannar på heter förövrigt The Late Birds Lisbon.