Jan Björklund, eller Björkis som jag kallar honom för att jag inte kan ta honom på allvar. När han påstod sig vara liberal i slutdebatten trodde jag att jag skulle dö, det var både sjukt och osannolikt roligt på en och samma gång. Ett är i alla fall väldigt säkert, Björkis har en snedvriden dålig […]

Jag vet det, och ska försöka skärpa mig. Men nu har jag jobbat så extremt mycket att bloggandet inte blivit prioriterat. I helgen som varit har jag spelat två föreställningar av Leken i Kärleken, väldigt roligt men också väldigt slitigt. Förutom det så har jag jobbat med två stora artiklar som jag ska lämna snart.

Min pappa klarar inte av att se på Svensson, Svensson. För det är den TV-serie som pratar om småborgarna. Inom kulturen finns det tre typer av familjer. Den fattiga familjen som bor i ett lägenhetskomplex från miljonprogramet, den medelmåttiga familjen i sin villa och så överklassen på sin parnass. Dessa stereotyper känner vi alla till,

Jag vet inte riktigt om jag kommer på något mer frustrerande än den frasen. Eller jo förresten, om den följs av till exempel ”jag är inte redo för en relation”. Jag ska säga er en sak, jag hade inte kommit nån vart alls om jag inte varit så ”på”. Det är genom att visa framfötterna

Ok, jag ger mig. Nu är det höst, jag sitter inbäddad i filt och fleecetröja och måste ringa min hyresvärd på måndag och be honom sätta igång värmen i huset. Mina element är kalla, det är antagligen nackdelen med att bo i ett sekelskifteshus. Eller en av dem men jag gillar min lägenhet, förutom när

I förra helgen spelade The Ark här i Linköping. Jag har väl kanske inte vart deras största fan, men i helgen blev jag religiös.Framförallt av det konceptuella, av Ola Salos kläder. Hans klädsel är på sätt och vis utmanande, det är ingenting du skulle kunna hitta på HM precis. Inte på Herravdelningen i alla fall.

”Jag vill ha semester” säger jag ibland. Problemet för mig är att jag inte riktigt vet hur man gör.  Jag är uppvuxen i en kultur där man inte har semester. Mina farföräldrar var egenföretagare och pappa likaså när jag växte upp. Morfar var lantbrukare och mamma är tjänsteman på landstinget. När man växer upp med

Det började med att jag läste en krönika av Simon Bank i Aftonbladet. Vilket ledde till en diskussion mellan mig, Elizabet och Johan där jag lovade ett inlägg om frågan. Jag vill börja med att kontrastera Banks krönika mot den här texten från Hockeysverige. Kommentarer överflödiga, eller? Varför är det så viktigt? Jo, det handlar

Hem är ett väldigt konstigt ord för mig.  Jag är uppvuxen i en stad som aldrig kännts som ett hem för mig. Jag bodde 19 år i samma radhus och kände mig ständigt som en främling på de gator som skulle utgöra mitt hem. Att kalla Västervik för hem är för mig ett skämt, då